Leif Österström var 16 år när han fick sitt första styrelseuppdrag i IFK Skövde. Det är över 50 år sen men den blå-vita drivkraften har inte minskat med åren. 1970 träffade han Ingrid och hon var aldrig svår att övertyga om att det är blåvitt som gäller.
-Jag har alltid varit både engagerad och aktiv idrottsutövare så det blev väldigt naturligt att vi redan från början fick ett gemensamt intresse i IFK och handbollen, säger hon.
När vi en solig påskdag sitter på en veranda och pratar IFK med Leif och Ingrid är det väldigt många minnen och mycket engagemang som kommer i dagern.
-Jag spelade både handboll och fotboll i IFK som barn men insåg väl ganska tidigt att jag hade mer talang åt föreningsdelen än den aktiva på planen, minns Leif och förklarar att han redan i 15-årsåldern blev tillfrågad om att hjälpa till med IFK-bingon. Det ville han.
-Leif var ju redan väldigt engagerad i IFK redan när vi träffades, men från början var jag med mest som intresserad åskådare på matcherna, berättar Ingrid.
Stort engagemang
Idag har båda stora roller i IFK och ägnar massor av sin tid åt föreningen, Ingrid mest som ansvarig på Vip-restaurangen. Leif vill kalla sig allt-i-allo på vippen, ibland bakom speakermikrofonen och inte minst som mångårig ordförande i IFK:s seniorklubb.
Men tillbaka till dåtiden. När Leif blev bingoutropare var det också starten på en nästan 40-årig bana som speaker på otaliga IFK-matcher.
-Jag fick en fråga eftersom jag redan hade en viss mikrofonvana från bingon och då blev det så.
Det blev inte bara bingo och speakerjobb över tid. Under några år var Leif också engagerad som lagledare för det som kallades B-laget men som så småningom blev nuvarande HK.
Barnvakt behövdes
I mitten av 90-talet blev Ingrids engagemang allt större.
-Tack vare våra föräldrar som ställde upp som barnvakter, kunde jag engagera mig som funktionär under matcherna. Det blev i funktionärsfiket jag började min aktiva del i klubben, minns hon.
Under vårt samtal kommer vi in på det där med ideella funktionärer i en förening och vad som uttrycket Blåvit själ egentligen står för.
-Förutsättningen är att man omges av trevliga människor och att vi genom åren haft så mycket roligt tillsammans med andra IFK-människor. Det finns ett oerhört gott gäng bland alla de närmare 100-talet IFK-funktionärer som ägnar sin fritid åt det gemensamma blåvita intresset.
Ingrid och Leif har sina barnbarn i Stockholm och ser till att även Ludvig sex och Valentin fem klär sig i blåvitt.
Väntan på match
Nu är både Leif och Ingrid pensionärer och med mer fritid har det inte gjort engagemanget mindre.
-Klart att en matchdag är något särskilt som man går och väntar på, säger Leif, även om det innebär fem-sex timmars arbete före under och efter matcherna.
I dur och moll
Att tillsammans ha haft IFK som en stor del av sitt liv betyder förstås också toppar och dalar. Under flera perioder har IFK balanserat på en skör tråd när det gäller att hålla sig kvar i handbollens finrum.
I år är det 30 år sedan IFK gick upp i elitserien. Där har laget stannat kvar sedan dess även om det flera gångar har varit nära degradering.
-Det har förstås känts tungt under vissa år när det har varit nära flera gånger vid negativt kvalspel. Att vara funktionär har ändå gjort att man aldrig tappat sitt engagemang. Det är bara synd att publiken sviker i dåliga tider då laget behöver dem som bäst, funderar paret Österström.
Goda minnen
Men det är förstås inte de negativa minnena som dominerar. På frågan om bästa minnet behöver Leif inte tveka.
-När vi fick upp i elitserien för 30 år sedan. Och sen glömmer man ju aldrig Europacupmatchen mot Nettelstedt på Billingehov med över 3 000 åskådare.
Ingrid funderar en stund och minns flera spännande matcher hon varit med om utanför Sverige under Europaspel.
-Det får nog bli när vi blev Europamästare 2004, säger hon till sist.
Reportage: Annika Andersson