73 matcher mot 35 klubbar från 24 olika nationer under 14 säsonger i följd med Europacupspel.
Här följer fortsättningen, del 2, på den historiska resan med berättelser signerade IFK-profilerna Robert Elovson, Andreas Agerborn, Mats Ljungquist, Jerker Nyman (bilden) och Peter Johansson som såväl spelat, blivit/är ledare och dessutom har söner som spelar i vår förening. Samt utförlig lagstatistik från hela Europa-resan och varför IFK dömdes som förlorare pga. walk over!
Bla får vi berättat för oss om ett ödesdigert danskt frikast, en förbjuden hostmedicin, ett sanslöst snöoväder, en mutad italiensk busschaufför, tröga spanska spisplattor, samt mycket annat.
Texter: Kjell-Ove “KOA” ANDERSSON. Statistik: Patrik Seeger. Foto: Viktor Ljungström
ETT FRIKAST SOM KOSTADE
ROBERT ELOVSON, numera 58 år, var målvakt och lagkapten vid IFK:s första Europaäventyr 1992 som stannade vid ett dubbelmöte med danska KIF Kolding.
– Vi vann hemmamatchen med ett mål (19-18) och spelade jämnt i returen fram till slutsignalen (22-23). I det läget var vi vidare till nästa omgång tack vare fler gjorda bortamål.
– Men för Kolding återstod att lägga ett frikast som storskytten Otto Mertz förväntades skjuta. Mina sex lagkamrater ställde upp i en köttmur längs målgårdslinjen. Tre meter utanför placerade sig samtliga Kolding-spelare i något som kunde liknas vid en solfjäder. Jag såg ingenting, absolut inte vem som höll i bollen, men nånstans i högen stod Otto Mertz, det förstod jag.
#-Vad hände?
– En efter en i vände sig danskarna och “sköt tomt utan boll” tills vänsterhänte Mertz uppenbarade sig och bombade in bollen i nätet som femte man. I det läget hade armarna på våra spelare lurats att åkta upp och ner ett antal gånger så muren var minst sagt spretig.
–Vad blev konsekvensen?
– Radio Skaraborgs utsände kommentator (Bengt Säll) blev nog mest tagen av alla och höll på att stryka med i direktsändning. Vår tränare, Gunnar Blombäck, skällde oavbrutet i fem minuter efteråt. Gunnar höll sedan tyst under hela långa hemresan, inklusive på färjan mellan Grenå och Varberg.
-Du själv?
– Jag har aldrig släppt in ett liknande mål. Jag har heller aldrig varit så långt ifrån att rädda en boll. När skottet väl kom, efter långt mer än tillåtna tre sekunder, befann jag mig på helt fel plats i buren. Grundlurad, liksom mina lagkompisar.
(Robert Elovson är pappa till William i dagens elitlag.)
LYCKAD CHARTER – TROTS ALLT
ANDREAS AGERBORN,numera 48 år, är IFK:s näst främste målskytt i Europaspelet och minns en annorlunda bortamatch på Gran Canaria 1996:
– Styrelsen upptäckte att det var billigare att åka charter och vara borta en hel vecka än att flyga reguljärt över helgen. Laget vi mötte, Cadagua Galdar, höll till uppe i en bergsby medan vi bodde likt turisterna vid playan nere i Maspalomas.
– Det blev därför sol och bad mellan träningarna som bestod av mycket löpning i sanddynorna i väntan på match fem dagar efter ankomst. Både medföljande IFK-supporters och lokalmedia från Skövde följde oss noga. Några av spelarna hade med sina respektive. Vi singlar levde i lägenheter med självhushåll. Jerker Nyman, Johan “Åke” Green och jag delade bostad. Johan var kocken i sällskapet.
– Tyvärr höll köket och utrustningen inte samma standard som vi är vana vid från i Sverige, så det tog exempelvis minst en timma att bara koka upp vatten när vi skulle laga pasta. “Åke” slet, våndades och svor över plattorna och under tiden hann Jerker och jag somna. Vid nästa Europa-resa bodde vi, tack och lov, på hotell och fick maten serverad…
-Matchen?
– Vi förlorade borta (23-26), men vann hemma (28-22).
(Andreas har efter egna karriären varit ungdomsledare och är pappa till Filip i 06-laget).
INGA ROLIGA NORGE-HISTORIER
MATS LJUNGQUIST, numera 53 år , är något av Mr IFK med alla sina matcher och ledaruppdrag i klubben. Norge-historier brukar anses som roliga – men inte i Mats fall.
– Vi mötte Fyllingen i Bergen (1994) och jag kände mig inte helt kurant. Näsan rann bl.a, och jag var skrovlig i halsen, men spela ville man självklart göra ändå. Tills läkarn sa stopp när vi skulle in i hallen. Inte för att jag var småsjuk utan för att jag tagit en hostmedicin, Mollipect, utan hans tillstånd.
– Hemska tanke, men jag kunde åkt dit för doping!
-Du missade också semifinalen mot Drammen i Citycupen två år senare?
– Vi hade vunnit hemma med sju mål (24-17) inför 3 500 åskådare i Billingehov och skulle egentligen bara hålla undan i returen. Men jag trampade snett på uppvärmningen, kunde inte spela, och tvingades se eländet från läktaren. Ja, det var ett elände eftersom vi bara lyckades göra tolv mål och förlorade med åtta bollar (12-20).
-Ridå, alltså?
– Och egentligen något jag förträngt. Men minnena finns där. Som också en skräckfylld båtresa till Polen med systerfartyget till Estonia, en skakig flygresa hem från Prag i storm, där flera grät vid landningen, och en match i Turkiet där det fanns fler kravallpoliser än åskådare i hallen, är annat man bär med sig i minnet.
(Mats är numera ungdomsledare för sonen Isak i 14-årslaget. I elitlaget spelar sönerna Victor och Adam).
BUSSRESOR KAN STÄLLA TILL DET
JERKER NYMAN, numera 55 år, inledde i bollskolan i Idrottshallen för att efter egna karriären vara tränare – med idag epitetet trotjänare på visitkortet
– IFK i Europa för mig är framförallt två resor till Italien åren efter varandra, 1994 och 1995. Först till Prato där vi spelade båda matcherna. Till en början verkade allt frid och fröjd. Vår italienske busschaufför körde oss glatt och direkt till hockeytältet där vi tränade och senare skulle spela. Men på första matchdagen hittade han plötsligt inte vägen utan yrade omkring i obekanta områden. Klockan gick, irritationen spred sig, och vi tvingades till sist byta om i bussen för att hinna i tid till uppvärmning och avkast. Det var en solklart medveten felkörning för att störa oss, kan jag säga. Sånt man hört talas om, och nu fick uppleva.
– Året därpå hamnade vi mitt i det berömda snökaoset som drabbade Sverige 17 november 1995. Det var bagarväckning och tidig avresa från klubbhuset för att åka iväg och möta Forst Brixen. Men vi kom inte längre än till Axvall där vi krockade med en bil som fastnat i snön framför oss.
– Meterhöga snövallar och moddiga vägar innebar att i stort sett endast militärens bandvagnar klarade att ta sig fram genom kaoset. Om man inte valde att åka skidor. Hela Sverige var lamslaget. Återstod bara att vända tillbaka med krypfart till klubbhuset där vi låg, satt och sov om vartannat i väntan på nytt besked.
– Till slut kom bussen iväg framåt eftermiddagen. Men bara till Landvetter där vi tvingades ta in på hotell en natt för att säkert komma med flyget nästa dag. För mig var det speciellt eftersom vi hade en nyfödd (Lukas) där hemma.
-Hur gick matchen?
– Vi hade vunnit hemma och vann också i Italien. Vet inte om italienarna försökte svälta oss inför returen. Pastaportionerna som bjöds höll storlek “Mini, mini, mini”. Flera spelare var inne i hotellköket och hämtade om både tre och fyra gånger.
(Jerker Nyman har varit tränare för både A-laget och ungdomslag. Sonen Lukas tillhör numera Djurgården handboll.)
BEHÅLLER SIN BÄNKPLATS – ÄN IDAG
PETER JOHANSSON, numera 48 år, har en kort Europa-karriär som spelare. En enda match – på bänken. Men desto fler som ledare – redan som ung.
– Min medverkan mot Petrochemia från Polen är min första, enda, och sista Europacupmatch. Och jag fick inte ens spela! Fast det anade jag innan.
– Vår tränare, Jonny Gustavsson, kallade in mig på grund av ett återbud. Jag var bara 20 år och på den tiden (1993) tilläts endast tolv spelare i truppen. “Kanske att du får komma in och lägga ett straffkast. Om det behövs” förvarnade Jonny. Men inte ens det.
– Det var knallhårt Vi hade fyra bollar att ta in från bortamötet, men klarade bara att fixa en vinst med två mål. Jag fick i alla fall uppleva Europa på nära håll – även om det skedde i Billingehov i en match som lockade drygt 2 400 åskådare.
-Du blev snart ledare istället?
– Kroppen orkade inte längre för elitsatsning när jag fyllt 21. Och på den vägen är det. Jag fick tidigt vara med som assisterande tränare till lagendaren Roger “Ragge” Carlsson som kom 1995, men som tragiskt avled samband med en match i Eriksdalshallen i december 1997. Jo, jag satt intill på bänken när han segnade ihop.
– Vi fullföljde i alla fall säsongen i “Ragges” anda med min tidigare juniortränare Jan “Proppen” Karlsson som A-lagscoach. Och tog oss till final i Citycupen mot Nettelstedt. Min personliga höjdare det året var ni vi åkte till Spanien och spöade Octavio Vigo i semifinalen. På väg upp mot Arlanda och flyget stannade vi till i Eskilstuna och gav Guif en omgång i det parallellt pågående SM-slutspelet. Bara sådär i förbifarten, ha, ha…
(Peter Johansson är idag tränare för IFK:s två utvecklingslag – HK och Blå Kamrater. Där ingår bland andra förre tränaren Jonny Gustavssons son, Linus. Peters egen grabb, Tage, spelar i 05-laget.)
FAKTA & KURIOSA
STÖRSTA SEGERMARGINALEN – 21 MÅL
IFK Skövde har hittills i Europacup-spelet, under 14 säsonger i följd mellan 1992 och 2005, stött på motståndare från 24 olika nationer.
Vid vardera tre tillfällen lag från Danmark, Italien, Rumänien och Ryssland.
Två gånger klubbar från Island, Makedonien, Norge, Spanien samt Tyskland.
En gång med motståndare från Belarus, Frankrike, Grekland, Israel, Jugoslavien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Polen, Schweiz, Sverige (!), Tjeckien, Turkiet, Ukraina, och Österrike.
Två motståndare har dykt upp vid två tillfällen. Danska KIF Kolding (1992 och 1997) samt ryska Dynamo Astrakhan (fyra matcher 2005 fördelat på två olika turneringar.)
Deltagandet för IFK Skövde HK har omväxlande skett i Cupvinnarcupen (7 matcher), Citycupen (28), EHF-cupen (20), samt i Challenge Cup (18)..
Totalt spelade matcher: 73. Vunna:45. Oavgjorda:3. Förlorade:25
Hemmamatcher:41 (36 vinster, 3 oavgjorda, 2 förluster – mot Nettelstedt och Skjern)
Bortamatcher:32 (9 vinster, 23 förluster)..
Störst seger:39-18 mot Novopolotsk, från Belarus, i Challenge Cup 2003. Matchen spelades i Odenhallen, Falköping – som en av två matcher på hemmaplan. Den andra matchen vanns med 37-19 och sammanlagt slutresultat blev 76-37..
Störst förlust:15-28 borta mot RK Sintelon, Jugoslavien, i Citycupen 1999. IFK hade veckan innan vunnit hemmamatchen med 25-20.
Avancemang: 23 ggr. Utslagna:13 ggr. Finaler:2: (1998 och 2004)
TVINGADES TILL WALK OVER
Det ojämna antalet matcher (73) i statistiken kräver sin förklaring eftersom cupspelet avgjorts i dubbelmöten. Säsongen 1998/99 lottades IFK mot Vardar Vatrostaina från Makedonien i Cupvinnarcupen och vann hemmamatchen med 23-22. Returen spelades däremot aldrig.
På grund av oroligheter på Balkan nekades i sista stund vårt anlitade flygbolag landningstillstånd och truppen dessutom inresevisum – och IFK kunde inte ta sig ner i tid. Europeiska Handbollförbundet (EHF) dömde då, märkligt nog, Vardar som segrare på walk over.
IFK Skövde straffades dock inte med någon ytterligare påföljd utan tilldelades nästkommande säsong en plats i .Citycupen som “tröst”. Även då lottades IFK mot ett lag från Makedonien (Metalurg Skopje) och vann med sammanlagt 54-35. Båda matcherna avgjordes nu i Sverige.