73 spelade matcher mot 34 klubbar från 24 olika nationer. 73 blåvita spelare, varav 51 är antecknade i diverse målprotokoll..
Så ser IFK Skövdes statistik ut under 14 säsonger i följd i Europacup-spelet.
Efter 16 års lång väntan från 2005 är det dags igen – och inför dubbelmötet med israeliska AS SGS Ramhat Hashron i Arenan kommande veckoslut räknar vi nu ner med historiska återblickar.
Här följer nu del med A) Intervju med vår meste Europa-spelare Johan Green, B) Tränarikonen Gunnar Blombäck minns en skräckresa till Ryssland och Dunquerke-finalen samt C) IFK:s tio-i-topp med antal matcher och mål i Europaspelet.
KOMMUNALSTREJK OCH TYSK ÖLREKLAM
Med hela 53 matcher är Johan Green (bilden) IFK:s överlägset mesta Europacup-spelare genom tiderna.
Följaktligen också en i laget som vann Challenge Cup säsongen 2003/04
– Europaspel var kryddan man inte ville vara utan. En resa med fantastiska minnen som fostrat mig till den man är, hävdar Johan.
Statistik ljuger aldrig. Åtminstone inte i fallet Johan Green
– Det kunde blivit ytterligare några matcher om inte skador kommit i vägen, konstaterar han.
Den nu 47-årige f d målvakten fick sin beskärda del av Europa ändå. Utlandsspelet i Spanien, Tyskland och Danmark skedde åren 2000 till 2002. Johan spelade för en spansk klubb (Octavio Vigo), en tysk (Erlangen) och en dansk (Ajax Köpenhamn): I det stora hela dock bara en liten utflykt på 27 månader för Johan. Det är hemma på mammas gata han trivts bäst.
Från Stöpen och HK Country till Blåvitt som A-pojk. Därefter raskt två JSM-guld hos IFK med 73/74- resp 74/75-kullarna, På seniornivå är meritlistan svåröverträffad.
Johan har medverkat i två SM-finaler. Ligger fyra i statistiken över spelade seriematcher, tvåa i antalet slutspelsfajter, och är alltså överlägset etta gällande Europa-meriter. Sammanlagt 422 tävlingsmatcher.
– Beträffande Europa är givetvis titeln och finalsegern över Dunkerque en riktigt höjdpunkt.
-Om inte annat banketten efteråt ute på Knistad lär vara minnesvärd?
– Ha, ha. Vi gillade att busa mellan allt allvar. Nu fanns chansen att skoja med vår tränare, Gunnar Blombäck, som odlade mustasch på den tiden. Efter maten och talen bar en servitör och jag in en rakhyvel och raklödder på silverbricka. Sedan började jag raka bort ”Gunnars halva ansikte” inför allt folk. Det fick han tåla när vi var bäst i Europa. Åtminstone i Challenge Cup…
– Men största sportsliga bedriften är nog matcherna mot Nettelstedt i Citycupen 1998 med starka spanska och tyska klubbar på startlinjen. Vi ställdes i finalen mot ett topplag från Bundesliga med världsstjärnor; bla spanjoren Dujesbaiev och polacken Bogdan Wenta. Vi förlorade knappt, knappt båda matcherna med två bollar, och hemmafinalen drog över 3 500 åskådare till Billingehov. Inför direktsänd tysk tv och en herrans massa ölreklam runt planen, vilket var mäktigt och ovanligt för oss på 1990-talet.
Resan och insatserna i Citycupen var en dörröppnare som gav Johan Green chans till proffsspel utomlands. När familjen väntade tillökning gick flyttlasset sedan tillbaka till Skövde.
– Det enda jag kan ångra är att jag aldrig fick chans i en riktig storklubb på kontinenten..
-Inte heller i någon A-landskamp…!?
– Möjligheten fanns 1995. Men istället för att åka med U-landslaget och spela mot Finlands bästa, som räknades som A-kamp, fick jag hänga med riktiga A-landslaget som tredjemålvakt till Island på för-VM. Något spel blev det tyvärr inte. Kanske inte så konstigt med Tomas Svensson, Peter Gentzel, Jan Stankiewicz och min klubbkompis och vapendragare Marcus Lindblad som konkurrenter.
-Du nämnde inledningsvis några skador?
– Ett trasigt ledband i knät gjorde att jag missade fem av de tolv matcherna i Europa på väg fram till finalen och titeln i Challenge Cup. Hösten 1996 blev jag akut inlagd på sjukhus när jag käkat för mycket Voltaren mot smärta i ett hopparknä och njurarna tagit stryk. Det var en nyttig läxa hur man ska tyda och lyssna på kroppens signaler.
-Nu väntar israeliskt motstånd för IFK – precis som för 26 år sedan?
– Vi tvingades spela matcherna i Älvhögsborg i Trollhättan för att Idrottshallen och Billingehov var stängda pga kommunalstrejk. Hallen i Trollhättan var privatägd.. Arenan i Skövde inte ens projekterad. Jag minns att det var ett stort säkerhetspådrag och att israelerna var småväxta. Och väldigt kvicka.
-Du har varit med både vid IFK:s största seger respektive förlust i Europa?
– Ofta är det stor skillnad mellan att spela hemma och borta. Man stöter också på lag som spelar väldigt annorlunda handboll än man är van vid. Som målvakt är det inte alldeles enkelt att räkna ut när, var och hur skotten kommer när man möter helt obekanta motståndare. En svårare omställning för oss än för utespelare, vill jag påstå.
-Hur mycket följer du IFK Skövde i dag?
– Ser varje match i tv. Dessutom några live när jag hinner. Jag var i Arenan mot Hallby för att se mina gamla polare, Rasmus (Wremer) hyllas, och Kristian (Svensson) göra comeback. Fantastiska killar!
– Du var också på plats under Skadevi Cup – som tränare för Skövde HF:s 16-årslag?
– Det är vår yngsta dotters lag som jag följt från bollskolan. Vi nådde final med två olika lag och möttes internt i en tuff match. Så visst lever mitt intresse för handboll i högsta grad.
Johan Green avslutade karriären i IFK 2007 efter 16 säsonger i föreningen. Ersattes av en annan keeper från Stöpen; nämligen Johan ”Hubbe” Sjöstrand. Men det är en annan historia.
Texter: Kjell-Ove ”KOA” Andersson. Statistik: Patrik Seeger. Foto: Viktor Ljungström
SÄKRADE TITELN – TROTS RYSKA K-PISTAR
IFK:s hittills enda titel i Europa vanns alltså i Challenge Cup säsongen 2003/04.
Efter avancemang mot Novopolotsk (Belarus), Kadetten Schaffhausen (Schweiz), IFK Ystad (jo, ett svenskmöte!), Energia Voronezh (Ryssland), samt Generali Pallamano Trieste (Italien) stod US Dunkerque från Frankrike som motståndare i finalen.
Första matchen, på bortaplan, förlorades med 21-20 efter pausunderläge med 12-8. De svenska gästerna gjorde matchens sista fyra mål från 21-16 och skaffade ett bra slagläge inför hemmareturen veckan därpå.
2 400 åskådare (fullsatt) fyllde Arena Skövde. Blåvitt låg under i halvtid med 14-11 – men vann andra akten med 16-10 och matchen med 27-24 (totalt med 47-45)
Samma 14 spelare medverkade i båda finalmatcherna.
Marcus Lindblad, Johan Green – Magnus Järlström, Rasmus Wremer (8 mål), Fredrik Larsson, Niklas Forsmoo (8), Niklas Gudmundsson, Dawid Nilsson (12), Marcus Litborn (2), Wolfram Finkbeiner (1), Kristian Svensson (6), Vegard Samdahl (3), Mattias Gustafsson (5), Joakim Larsson (2).
Tränaren Gunnar Blombäck minns:
– Det krävdes tolv matcher i Europa parallellt med andraplatsen i elitserien (ut i semifinalen mot RIK i SM-slutspelet) för att erövra bucklan. Första finalen i Frankrike var en rysare. Fullsatt hall och tre orkestrar som öste på för fullt. Man hördes knappt och temperaturen låg nära kokpunkten. Det var varmt som fan och därför tvingade jag byta manskapet oftare och mer än vanligt.
– Jag minns också att Kristian (Svensson – ende kvarvarande i årets trupp från 2004 – gick en viktig kamp mot klockan på grund av en fraktur på båtbenet. Men ”Krille” hann läka ihop, bli spelklar och prestera på hög nivå som alltid. Även i returen i Arenan där vi vände och vann till ett hejdlöst jubel.
-Ni reste Europa runt för att nå titeln, inkluderat en avstickare till Ystad (!) för ett svenskmöte?
– I kvartsfinalen ställdes vi mot Voronezh från långt bort i Ryssland nånstans. Först fixade vi ett stort målmässigt övertag på hemmaplan (38-28). Resan dit blev sedan tuffare än båda matcherna tillsammans.
– Charterplanet med 19 säten kom från Stockholm för att hämta oss vid ”gata 1” på Skövde Airport. När vi gått ombord visade det sig att dörren var trasig och inte gick att stänga. Efter misslyckade försök att reparera skickades därför ett helt nytt plan från Stockholm.
– Under den långa flygningen som följde upptäckte piloterna att de fått felaktig information om sträckans längd bl.a. Bränslet skulle inte räcka hela vägen. Vi tvingades därför ta snabb kontakt för att gå ner på en militärförläggning mitt i ingenstans för att fylla tankarna. Men Ryssland var Ryssland då också.
– Ofrivilligt tillbaka nere på marken klev ett stort gäng med militärer i stora pälsmössor, utrustade med k-pistar, in i planet och beordrade oss utrymma för nya kontroller. Då var vi inte speciellt kaxiga. Den oplanerade mellanlandningen tog drygt fyra timmar.
-När vi så småningom nådde vår destination mötte vår förre klubbkompis Alexander Sokol som guide och värd på plats. Vi förlorade matchen (31-34), men marginalen från mötet i Skövde räckte för avancemang. Och hem kom vi så småningom välbehållna. Ja, jösses sicken resa!
FAKTA
IFK:s 10-i-topp – flest spelade Europacupmatcher:
53 matcher: Johan Green.
44: Marcus Lindblad.
39: Marcus Wallgren.
37: Jonas Gustafsson.
35: Stefan Andersson.
34: Andreas Agerborn, Mattias Gustafsson och Mats Ljungquist.
33: Marcus Litborn.
30: Vegard Samdahl.
Totalt: 73 spelare.
Som ansvarig tränare har Gunnar Blombäck gjort flest matcher, 36 stycken. Därefter följer Roger ”Ragge” Carlsson (18), Jan ”Proppen” Karlsson (11) samt Jonny Gustavsson (8).
IFK:s 10-i-topp – främsta målskyttar i Europacupmatcher:
151 mål: Dawid Nilsson (26 matcher).
131: Andreas Agerborn.
128: Marcus Wallgren.
122: Rasmus Wremer.(29)
107: Vegard Samdahl
100: Mattias Gustafsson och Mats Ljungquist.
99: Niklas Forsmoo (24)
97: Stefan Andersson.
87: Kristian Svensson (25).
Totalt: 51 målgörare.
OBS! Kompletta listor över spelade matcher och gjorda mål, inkluderat även för elitserien/ligan och SM-slutspel, återfinns på denna IFK:s hemsida under rubriken ”Elit/U-lag” och länken ”Statistik”. Klicka gärna in där. En historiskt imponerande och läsvärd återblick förnämligt sammanställd av eldsjälen Patrik Seeger.
Nästa avsnitt: IFK-profiler berättar sina märkligaste match- och reseminnen.
./.