Uppdraget från webbredaktionen löd: “Sammanfatta oktober”. Det borde vara lätt som en plätt efter fem segrar av fem möjliga i ligaspelet. Fast från min horisont är det själva prestationerna i skarpt läge som sticker ut; mer än det 100-procentiga resultatet. Erik Sääf (bilden) är en av spelarna som varit i fokus – både för utmärkt spel men tyvärr också på grund av skada.
Månadens höjdpunkter är två magiska vändningar från tuffa underlägen och dessutom segerrycket senast mot Alingsås.
Vi tar det i kronologisk ordning:
* 19-16 till Hammarby strax efter paus slutar med 33-30 till IFK i en mycket välbesökt (och svårspelad) Eriksdalshallen på söder i huvudstaden. 17-11 till Skövde-pojkarna under sista tredjedelen, alltså.
* Vid 23-27 hemma mot Hallby med elva minuter kvar trampar Blåvitt plötsligt gasen i botten, gör 9-1, och vinner med 32-28.
*När drygt tio minuter återstår har hemmalaget Alingsås hämtat in till 23-24 och fått segervittring. Vad sker då? Jo, IFK avrundar med 8-3 och stämplar ut från häxkitteln Estrad som vinnare med odiskutabla 32-26.
Gemensamma nämnare
Bakom alla dessa siffror finns flera gemensamma nämnare; som stavas lagmoral, mental styrka, och fysisk energi, och att säsongens upplaga gång efter annan orkar prestera ända in i kaklet.
Det är annars lätt, som mot Hallby, att vika ner sig när det står 23-27 på resultattavlan, klockan tickat iväg nästan 50 minuter, och mycket gått åt fanders.
Tappade ledningar beskrivs ofta hos förlorarna med uttryck som gummiarmar, gelé i benen, och plötsligt besök av hjärnspöken.
Men jag vill påstå att också taktiska förändringar under resans gång, ihop med trygghet och tålamod, stått bakom de blåvita tvåpoängarna när teknik, spelval, och fart inte alltid harmonierat på önskvärt sätt.
*Växlingen från 6-0-försvar i rättan tid till aggressivt 5-1-dito mot Hallby.
* Utvecklingen, generellt sätt, att smart hantera läget när domarna höjer armen för passivt spel och därmed undvika konsekvensen med omställningsmål i baken.
* Snabba skiften till det effektiva 7-6-spelet när Alingsås i perioder valde att punktmarkera spelmotorn Matias Helt Jepsen gav avslutningslägen gång på gång.
Många motståndare har försökt att neutralisera IFK-dansken med hel- och/eller halvpunkt i höst. Här har Henrik Signell och hans mannar hittat fler lösningar än att man gått på pumpen.
Tabellen ljuger aldrig?
Det påstås att en tabell aldrig ljuger. IFK:s fjärdeplats, med en match mindre spelad, efter 9 (8) omgångar ser därför prydlig ut. Handen på hjärtat. Hur många trodde detta när säsongen drog igång?
Förvisso spelade IFK SM-final i våras – men skadeläget i somras/höstas gav dåliga vibbar och skapade rättmätiga frågetecken. Att rehaben dragit ut på tiden och nya skador tillkommit har inte höjt förväntningarna.
IFK-truppen har hur som helst slutit sig samman och jobbat på med de resurser som funnits. På träningarna har balansgång varit ett nyckelord. Gasa och bromsa parallellt, så att säga. Hur mycket kan man belasta mellan tuffa matcher? I vilket omfång ska man träna med sikte på kort respektive lång sikt när obalansen ideligen stört det tänkta upplägget. När tillgång på mittsexor haft samma numerär (4) som det totala förfogandet av niometersspelare att fördela på tre positioner.
Vid flera träningstillfällen och i vissa matcher har fyra, till och med fem, 9:or saknats samtidigt.
Fredagsmys i Alingsås
Apropå skador reflekterade och imponerades jag vid mitt besök i Alingsås i fredags. Vad mötte mig innanför entrén till Estrad? Jo, de fyra rehabpatienterna Jack Thurin, Victor Ljungquist, Erik Sääf och Herman Dyberg. Prydligt klädda i officiell sponsormundering.
Kvartetten kunde suttit hemma i Skövde, haft fredagsmys, käkat tacos, och sett matchen på tv. Nej, istället (ännu) en bussresa i handbollens tjänst.
Frågade tränare Signell om detta är påtvingat när man går skadad. Absolut inte. Utan frivilligt. Det är så man bidrar och bygger klubbkänsla och lagmoral.
Egna produkter
IFK åkte på fyra utvisningar inom loppet av nio minuter i första halvlek i Alingsås. Vad händer?
In kliver på planen omväxlande tre egna produkter (Daniel Björk, William Elovson och Adam Ljungquist) och inte enbart markerar en plats utan också levererar var sitt viktigt mål under utvisningschocken.
Signaler till hela IFK-familjen, från sponsorer till de allra yngsta, att det går att kämpa och träna sig fram till elitlaget från den bollskolan där man en gång började lite trevande som 6-7-åring. Signaler till inte minst till de kompisar i den medresta klacken som kanske står på tur till att kvalificera sig för nästa nivå.
Plump att rädda upp?
Även om oktober bjöd på full pott och tio poäng av tio möjliga i ligan kom en plump mot Amo i svenska cupen. Här finns emellertid en möjlighet att reparera skadan när smålänningarna kommer till Skövde för returmöte om några veckor.
Lång säsong
Trots att vi vänt blad till november återstår en lång, lång säsong. IFK strider dessutom, liksom Alingsås och Sävehof, på tre fronter; utöver ligan och cupen också i Europa. Något att påminnas om när exempelvis Ystads IF och Malmö “bara” har ligan att tänka på numera.
Framtidshopp
Elitlagets fem ligasegrar och en cupförlust (Amo) gav ett oktober att glädjas åt. Utvecklingslagen har också visat framfötterna.
HK Skövde i div 2 västra: 3 segrar, 1 oavgjord, 1 förlust.
HK Blå Kamraterna i div 3 västra: 3 segrar, 1 förlust.
Text: Kjell-Ove “KOA” Andersson Foto: Viktor Ljungström
FAKTA
Efter många bortamatcher för samtliga IFK-lag under oktober väntar mycket spel hemma i Arenan när serierna åter drar igång efter veckans landskamper och inte minst helgens höjdare – Skadevi Cup!!
ELITLAGET
Torsdag 11 november kl 19: HK Önnered (h).
HK SKÖVDE
Fredag 12 november kl 20: HP Tibro (h).
BLÅ KAMRATER
Tisdag 9 november kl 19.30: IF HV Tidaholm (h).
Se även handbollskanalen.se, artikel ”Powerplay ranking för oktober”