I begynnelsen….
Den 23 september 1907 bildades IF Kamraternas Skövdekrets XIII vid ett möte på Västra Folkskolan i Skövde. De som stiftade föreningen var Sam Hessel, Gustav Nitzén, Axel Karlsson, Viktor Svensson, Otto Ljungkvist, Ragnar Selander, och Christian Tersmeden, som dessutom valdes till föreningens första ordförande.
Föreningen bildades ur Sköfde Atlet- och Idrottssällskap som lade ner 13 september samma år.
1949
Bildades föreningens ungdomsklubb av bl.a. John-Erik ”Ben” Svensson, fortfarande en eldsjäl i klubben.
Ungdomsklubben har genom åren haft många eldsjälar som givit många timmar till föreningen, bland dessa kan nämnas Bengt ”Påven” Kjellberg, Sören Karlström, och Per-Erik ”Peps” Persson.
På 70-talet började det röra på sig…
1974 tog föreningen en stort steg framåt när man inrättade en tjänst som ungdomssekreterare. Per-Erik Persson var den första innehavare av denna tjänst och han har sedan dess efterträtts av bl.a. Per Ekberg och Ulf Nyström.
1975 spelades det kända ”kondensderbyt” i division III mellan SAIK och IFK i Idrottshallen. Matchen bröts då 1.20 återstod då golvet var såphalt på grund av all kondens som bildats i den knökfulla Idrottshallen. SAIK ledde då med 9-8 och vann sedermera omspelet och gick till division II.
1976 vann handbolls-juniorerna Junior-SM för första gången. I laget (se bilden) återfanns Gunnar Blombäck (tränare), Peter Rohdin, Jonny Palmkvist, Mats Lindwall, Åke Andersson, Benny Andersson, Tony Johansson, Christer Linusson, Bo Andersson, Alf Johansson, Per Ledhagen, Jonny Pettersson samt Roger Johansson.
Vägen mot Elitserien började i division III
1978
togs ett stort i handbollens historia då Kjell Ove Andersson tog över som tränare för seniorlaget. Nu skulle IFK Skövde bli ett handbollslag att räkna med. Bäst i distriktet och senare var siktet inställt mot den yttersta eliten.
1979
tog man hem seriesegern i gamla division III. I laget återfanns Göran Wedberg, Stefan Ljungkvist, Calle Sundberg, Jonny Palmkvist, Åke Andersson, Jan Malmström, Tony Williamsson, Sture Frisk (lagledare), Per Ledhagen, Alf Svensson, Kjell Johnsson, Peter Rohdin, Göran Friberg, Roger Johansson och Jonny Pettersson.
1982 anställdes Kjell E Larsson (från Irsta HF) som tränare.Han satsade på ett ungt lag med fyra 18-åringar i förstasexan: Magnus Frisk, Magnus Börjesson, Inge Johansson och Robert Wedberg. För rutinen stod Gunnar Blombäck, 28 och Göran Friberg, 30.Första säsongen blev det en tredjeplats i div I västra (serien under elitserien) med ledning vid juluppehållet efter att bland annat besegrat Redbergslids IK borta med 24-20 i Lisebergshallen.
1983/84 blev det serieseger före IK Sävehof.I laget ingick Roger Johansson, Staffan Weinö, Jan Adolfsson, Magnus Börjesson, Robert Wedberg,Inge Johansson, Magnus Frisk, Gunnar Blombäck, Alf Svensson, Ole Johansson, Jan Thörnkvist och Mikael Johansson.
I förkvalet till elitserien besegrades Brännan, Härnösand efter förlust på bortaplan med 21-25 och storvinst 32-20 hemma inför fullsatt i Idrottshallen.
I slutkvalet var det ytterst nära avancemang till elitserien. Det var egentligen bara en straffmiss av Gunnar Blombäck hemma mot IFK Kristianstad vid 24-24 30 sekunder före slutet som förstörde den chansen. Kristianstad kontrade, fick frikast och vann med 25-24. Tidigare i kvalet hade det blivit förlust borta mot Hellas 22-25, seger hemma mot stjärnspäckade Heim 26-23 och förlust borta mot Kroppskultur 15-28. Det blev förlust i sista kvalmatchen mot Borlänge HK, 20-21.Under säsongen medverkade också Robert Wedberg, Magnus Frisk och Inge Johansson i U-landslaget och blev bland annat Nordiska mästare.
1984/85 blev det bara en fjärdeplats i serien, men semifinal i Svenska Cupen efter att elitserielagen Lugi och Ystads IF besegrats på hemmaplan i Idrottshallen. I semifinalen blev svenska mästarna Redbergslids IK för svårt, förlust med 23-25.
1985/86 blev det åter kval efter en andraplats i seriespelet. Det blev en dramatisk förkvalsrunda mot IF Saab med Magnus Andersson i spetsen. IFK vann hemma ( matchen spelades i Falköping) med 25-24 (ledning 25-20) för att sedan förlora med 14-15 på bortaplan och därmed bli utslaget på mindre gjorde mål på bortaplan.Efter säsongen slutade Kjell E Larsson som tränare i IFK Skövde och fortsatte sin karriär i norska Larvik Turn. IFK Skövdes Klubbhus på Gamla Kungsvägen invigdes efter idogt arbete av flertalet föreningsmedlemmar.
1986/87 En milstolpe i handbollshistorien är IFK Skövdes seger i Svenska Cupen hemma mot dåvarande elitserielaget HP Warta. Bengt Drath var tillbaka som tränare. Siffrorna skrevs till 28-23. Samma säsong blev det åter förlust i kvalet, denna gång mot IFK Kristianstad. På hösten 1987 tog Gunnar Blombäck över som spelande tränare. Säsongen efter, då Gunnar Blombäck enbart var tränare, blev det förlust i elitseriekvalet igen. Det skiljde ett mål till fördel för Vikingarnas IF..
1989/90
söndagen den 22 april 1990 är kanske den mest framstående dagen i IFK Handbollens historia. IFK äntligen klart för Elitserien (efter fyra misslyckade försök) efter ett lyckat kval som avslutades med segermatchen mot BK Söder på hemmaplan inför fulla läktare. Publiken gav ”Blåvitt” stående ovationer när spelarna sprang ärevarvet i Idrottshallen.
I Elitserien sedan 1990…
1990/91
Detta var IFK:s första säsong i Elitserien. Man värvade duktige Alexander Sokol från Ukraina, men hade en i övrigt ung och orutinerad trupp. Detta till trots ledde tränaren Gunnar Blombäck laget till en tredje plats i Elitserien. Efter julen gick det trögare i Superelitserien, och IFK missade slutspelet på målsnöret efter förlust mot RIK i sista omgången med 18-22 inför 3400 åskådare i Billingehov.
1991/92
IFK Skövde omorganiserades och IFK Skövde Handboll blev en fristående förening under IFK Skövde Idrottsallians. Sportsligt gick det återigen bra, IFK kvalificerade sig till spel i Cupvinnarcupen 92/93 genom sin andra plats i Superelitserien under våren.
I slutspelet blev sedan IFK utslagna i semifinalerna mot Drott efter 25-21 (h), 14-21 (b), och 21-24 (h).
1992/93
IFK gjorde sin Europapremiär med möte i Cupvinnarcupen mot Kolding IF från Danmark. Den första matchen, hemma i Billingehov, vanns med knappa 19-18 (efter att IFK ledde med 16-10 i slutet). Bortamatchen blev dramatisk värre, Kolding kastade in avgörande bollen (24-22) i sista sekunden på frikast och gick vidare på målskillnad.
I seriespelet blev det en femteplats efter en sjukdoms- och skadefylld säsong. Ur slutspelet åkte man också direkt efter 0-2 i matcher mot IFK Ystad.
1993/94
Gunnar Blombäck lämnade tränarskapet för IFK för att bli förbundskapten för Schweiz. Jonny Gustavsson kom in och ledde manskapet till det tredje raka slutspelet efter en fjärdeplats i Elitserien och så småningom en plats i slutspelet, där IFK åkte ut mot Lugi i kvartsfinalerna.
IFK fick en gratisplats i EHF-cupen där man besegrade Dio Riga med 19-18 och 22-20 innan man åkte ut i åttondels-finalen mot Petrochemia Plock efter 22-26(b) och 24-22(h) inför 2500 åskådare på Billingehov.
1994/95
Nu var det dags för det tredje cupäventyret i Europa. IFK inledde i EHF-cupen mot norska Fyllingen med vinst hemma (27-20) följt av förlust borta (19-24). I åttondelsfinalen stod italienska HC Prato för motståndet och det blev respass för IFK efter 18-22 och 23-21 i de båda matcherna som spelades i Italien.
På hemmaplan spelade IFK jämnare än tidigare och en fjärdeplats innan jul byttes till en tredjeplats efter jul. I slutspelet inledde IFK nervöst mot Kristianstad i kvartsfinalerna och förlorade hemma med 32-36. Man tog sig dock samman och vann sedan med 36-33 (b) och 26-23 (h).
I semifinalen stod RIK för motståndet, 20-23 på bortaplan byttes mot 25-21 inför 2500 åskådare på ”Hovet”. I den avgörande matchen borta förlorade IFK på mållinjen, 23-24. RIK tog sedan SM-guld i finalerna mot Drott.
1995/96
IFK tog hela handbollssverige på sängen då stortränaren Roger ”Ragge” Carlsson knöts till klubben. Säsongen blev jobbig, med många matcher i både seriespel och cupspel. IFK kom trea i Superelitserien men blev utslagna i kvartsfinalerna mot Lugi med 25-22 (h), 21-28 (b) och 23-24 (h).
Men vilken cupsäsong det blev! I Citycupen avancerade IFK till kvartsfinal efter vinster mot Elitzur Herzlia från Israel (26-19 och 28-18) samt mot Forst Brixen (Italien) med 22-15 (h) och 18-16 (b). Torsdagen den 24 januari skrevs nästa cuphistoria. Efter förlust med 23-26 borta besegras spanska proffslaget Cadagua Galdar på hemmaplan med 28-22 vilket betydde semifinal i Citycupen. IFK föll dock i semifinalen mot norska Drammen HK i returen i Norge med 20-12 efter att ha haft ett sjumåls överläge från hemmamatchen (24-17) som spelades inför 3465 åskådare på Billingehov.
1996/97
1996/97 var det ytterligare ett äventyr i Europa som var höjdpunkten på året. IFK gick till kvartsfinal i Citycupen efter att ha besegrat Maistas Klaipeda från Litauen i den första omgången (19-19, 20-17) och Aski Asko från Turkiet i den andra omgången (25-15 och 19-22). I kvartsfinalen blev dock Kolding ännu en gång för svåra. IFK gjorde ett bra resultat borta (18-20) men räckte inte riktigt till hemma utan vann ”bara” med 22-21 inför 3271 åskådare på ”Hovet”.
På hemmaplan saknades Andreas Larsson som blev proffs och Micael Schjölin som flyttade tillbaka till Stockholm. Darrick Heath värvades från USA:s OS-lag men kom aldrig riktigt in i IFK:s kollektiva spel. En tredjeplats i Superelitserien betydde en kvartsfinalplats igen och återigen stod Lugi för motståndet. Återigen blev Lugi också för svåra, två raka förluster gjorde att IFK för tredje gången åkte ut mot Lugi i en kvartsfinal i SM-slutspelet.
1997/1998
Detta var en säsong med både glädje- och sorgestunder. Den tyngsta händelsen var självklart Roger ”Ragge” Carlssons tragiska bortgång mitt under elitmatchen mot Polisen i december. Laget, under ledning av tidigare juniortränaren Jan ”Proppen” Karlsson, repade dock mod och gick till semifinal där RIK vann i två raka matcher.
Dock blev IFK:s sjätte Europaäventyr det hittills mest lyckade. IFK övertygade starkt på hemmaplan i de tre första omgångarna av Citycupen; 28-19 mot Dukla Prag, 27-18 mot Fibrex Savinesti (Rumänien), och 31-21 mot UMFA Mossfellsbaer från Island gjorde att IFK gick till semifinal, där Academia Octavia Vico från Spanien besegrades.
I den historiska första Europacupfinalen mot TuS Nettelstedt pressade IFK världsstjärnorna i två matcher. Hela 3 349 personer såg hemmamatchen på Billingehov, både dansk och tysk TV visade matchen direkt. En jämn och spännande match slutade till sist med en knapp tysk seger, 22-24. Returmatchen skulle bli en ren överkörning, trodde de flesta. Men inte IFK-spelarna, som gjorde ytterligare en kanonmatch mot heltidsproffsen från Bundesliga. Slutsiffrorna blev 25-23 till Nettelstedt, förlust men en otrolig insats av IFK Skövde, och en fantastisk avslutning på en händelserik säsong.
1998/1999
skulle det stora målet vara SM-final samt en bra insats i Citycupen liksom tidigare år. Citycupen blev på grund av kriget i f.d. Jugoslavien ett antiklimax. Efter att ha vunnit hemma (23-22) i första omgången mot Vardar Vatrostalna Skopje från Makedonien, backade flygbolaget ur resan ner till Makedonien endast dagar innan match. Trots idoga försök lyckades man inte skaka fram ersättningsflyg i tid, detta tog dock inte EHF någon notis om utan dömde IFK till böter och w.o. Ett tecken på att det var ett tufft (kanske felaktigt?) beslut för EHF är att IFK inte stängdes av från fortsatt Europaspel, utan man kvalificerade sig även till säsongen 1999/2000.
I SM-spelet kom IFK trots en mycket knackig inledning på säsongen, på en tredje plats och mötte i kvartsfinalerna Wasaiterna som fick en gratisbiljett (!) till SM-slutspelet från Allsvenskan. Med 32-19 och 31-19 gick IFK enkelt till semifinal mot RIK. Den första matchen i Göteborg var jämn och fördes stundtals av IFK. Till slut drog dock RIK det längsta stråt och vann med 18-16. Hemma i Billingehov blev det ett andra antiklimax under säsongen då RIK aldrig gav IFK en chans, utan vann stabilt med 26-23 och därmed var IFK ute ur bilden i SM-slutspelet.
1999/2000
Det internationella deltagandet denna säsong bestod än en gång av deltagande i Citycupen. Och för andra raka året blev vi lottade mot ett lag från Makedonien. Denna gång fick vi båda matcherna i den första omgången i Sverige. Metalurg Skopje, som laget hette, var dock såväl ett som två nummer för små för IFK Skövde, som bekvämt vann de bägge matcherna och gick vidare till omgång två. Där stod det jugoslaviska storlaget Sintelon för motståndet och det var en för svår nöt att knäcka. Trots seger hemma med fem mål åkte IFK ur cupen efter storförlust på bortaplan inför en helt fanatisk publik.
IFK kvalificerade sig till Ligacupen mellan jul och nyår, och via semifinalseger mot Guif och finalseger mot Redbergslids IK (efter stundtals fenomenalt spel) kvalificerade man sig till spel i Cupvinnarcupen 2000/2001.
Efter en tredjeplats i Elitserien spelade IFK kvartsfinaler mot Sävehof. Denna kvartsfinalserie blev en klassiker med ett flertal täta fighter lagen emellan och avgörandet kunde inte nås förrän i den femte och avgörande matchen. I semifinalen väntade Redbergslid, som ännu en gång blev för svåra för IFK och vann i tre raka matcher. På hemmaplan inför 2700 entusiastiska åskådare gjorde kanske IFK sin bästa halvlek någonsin mot RIK, men detta räckte inte för avancemang i SM-slutspelet.
Ungdomssidan visade sig lika stark som tidigare. En bred och stabil ungdomsverksamhet genererade detta år ett SM-guld till föreningen då IFK:s A-pojkar vann Pojk-SM.
2000-talet
2000/2001
Till säsongen återkom Gunnar Blombäck som tränare till föreningen efter sju säsonger utomlands. Dessutom värvade man Jonas Källman från Växjö samt Vegard Samdahl och Mattias Gustafsson från Viking Stavanger. Detta behövdes då trotjänarna Mats Ljungkvist, Erik Kjörling, Pelle Linders, Jonas Gustafsson, Johan Green, Erik Hagelin, Rickard Svensson, och Marcus Wallgren. Ett betydande generationsskifte.
Trots detta höll man på att skrälla rejält i SM-slutspelet där man ställdes mot Redbergslid i semifinalen. På bortaplan vann man med 27-24 men förlorade samtidigt skytten Martin Matas pga knäskada. På hemmaplan ledde IFK Skövde i halvtid men RIK kunde vända på steken och även ta hem semifinalserien återigen. Senare vann RIK SM-guld efter finalseger mot Guif.
I Cupvinnarcupen inledde IFK Skövde mot rumänska Bacau och vann säkert, trots en strapatsrik resa till de rumänska bergstrakterna. I åttondelsfinalen lottades IFK Skövde mot tyska storlaget Flensburg/Handewitt. Chanslösa på förhand – men man förlorade endast med 25-30 på bortaplan och hade chans på hemmaplan. IFK Skövde tryckte gasen i botten från start och ledde från start till mål. Till slut blev dock segermarginalen någon boll för liten för att man skulle slå ut tyskarna från cupen men storlaget med ett flertal världsspelare i bagaget var klart skärrade
2001/2002 – En ny Arena!
Säsongen kännetecknades av att man lämnade Idrottshallen efter årsskiftet och flyttade in i nya Arena Skövde. En efterlängtad flytt – men ändå vemodigt för många Blåvita som haft fina minnen av den gamla Idrottshallen.
Seriespelet gick upp och ner. Efter jul skadades nyckelspelaren Vegard Samdahl och i hans ställe fick Marcus Litborn sitt absoluta genombrott i Elitserien. IFK Skövde gick till kvartsfinal där det blev respass efter 1-2 i matcher mot ärkerivalen IK Sävehof från Partille.
Årets deltagande i Europacuperna var i Challenge Cup, där vi i den första omgången spelade mot grekiska A.S Ionikos från Aten. Vi valde att spela båda matcherna på bortaplan, ett lyckat drag visade det sig. Seger med 22-21 i första matchen och även seger i ”hemmamatchen”.
I den tredje omgången väntade HC Alpla Hard från Österrike där vi vann med 32-28 (15-10) på hemmaplan, ett resultat som borde varit några bollar större med tanke på alla de chanser som radades upp.
Överläget med fyra bollar visade det sig var en för litet inför bortamötet i Österrike, HC Hard kunde gå vidare till fjärde omgången med minsta möjliga marginal, totalt slutade de båda matcherna 55-55 men österrikarna gick vidare på flera gjorda mål på bortaplan, mycket snöpligt!
På ungdomssidan var föreningen lika stark som tidigare. Juniorlaget tog SM-brons och A-pojkarna vann SM-guld på hemmaplan i Pojk-SM.
2002-2003
Efter ett par säsonger med stor spelaromsättning var det något mindre omsättning på spelarna inför säsongen. Visserligen försvann Jonas Källman (Ciudad Real), Fredrik Wahlström (Djurgården) och Klas Hermansson (HP Tibro) men det var ändå ett fall framåt jämfört med tidigare. Målvakten Johan Green flyttade tillbaka efter ett par säsonger utomlands, och i övrigt så arbetade man hårt med att säkra nyckelspelarnas kontrakt inför framtiden.
Efter de inledande 22 omgångarna i Elitserien låg IFK Skövde på en femte placering med 24 poäng. Enligt kritikerna alldeles för lite, efter en del onödiga poängmissar. Ändå var detta en poäng bättre än säsongen innan, och tre poäng bättre än säsongen 2000/2001. Och detta trots att Vegard Samdahl ännu inte varit kurant efter sin hälseneskada, dessutom har man saknat Niklas Forsmoo under hela hösten på grund av ett svårt benbrott.
IFK Skövde inledde sedan SuperElitspelet som i trance, med fyra raka segrar över RIK, Drott, Hammarby och IFK Ystad. Publikt blev vårsäsongen en succé med 2066 åskådare i genomsnitt. Man hamnade dock på en femte plats i tabellen och fick därmed möta IFK Ystad i kvartsfinalerna.
Det blev en klassisk kvartsfinalserie med jämna och täta matcher (28-29, 25-24, 26-32, 28-24) som avgjordes på bortaplan i Ystad med en Skövdeseger 30-25 (14-14) efter kanske säsongens bästa andra halvlek. Efter 14-14 i halvlek gick Skövde ut och körde över Ystad, efter halva andra halvlek stod det 24-17 efter ett otal Skövdekontringar, och man kunde defilera in i mål med en semifinalplats. Positivt att klara av trycket på bortaplan och att ta hem en plats i semifinalerna, mindre positivt var de usla publiksiffrorna i slutspelet.
Publiksiffror mellan 800 och 900 nästan överallt – utom i Arena Skövde där publiken stöttade sitt hemmalag, 1859 och 1883 åskådare är inget att skämmas över.
I SM-semifinalerna blev det återigen match mot Redbergslid. RIK var dock numret för stort och var aldrig hotat av IFK Skövde. Siffrorna säger allt: 25-31 (18-11), 29-35 (13-17), och 33-37 (14-16). Redbergslid till SM-final mot Drott som sedermera avfärdades med tre enkla segrar, och man kan bara konstatera att i år var RIK överlägsna i svensk handboll. Förutom SM-guldet blev det även final i Cupvinnarcupen mot Ciudad Real, där blev det dock förlust.
Sportsligt sett gjorde IFK Skövde en godkänd insats under säsongen. Laget var skadedrabbat, vilket medförde ojämna insatser under höstsäsongen. Under vårsäsongen utvecklades laget och svarade för mycket bra och stabilt spel.
Handbollsintresset i Skövde och Skaraborg har ökat betydligt de senaste åren vilket märktes på publiksnittet under säsongen – 2.066 åskådare per match under våren och 1.731 under hösten.
För 11:e året i rad deltog IFK Skövde i de europeiska cuperna. Vi fick dock svårast tänkbara motstånd i turneringens tredje omgång då vi lottades mot Skjern Handball från Danmark, de regerande mästarna i Challenge Cup. Inledningsmatchen på bortaplan i Danmark började dock bra, IFK Skövde ledde i halvlek med 16-13. Skjern kunde dock komma tillbaka i den andra halvleken och vinna den inledande matchen med 24-23. Dawid Nilsson var matchens kung med nio mål.
Trots förlusten var detta ett bra utgångsläge inför returmatchen hemma i Arena Skövde. Där inledde IFK Skövde ganska bra, och ledde i halvlek med 12-11 trots att storskytten Dawid Nilsson var febersjuk. I den andra halvleken visade dock Skjern klass och vände matchen till seger med 27-25 och avancemang.
Senare tog Skjern hem turneringen för det andra året i rad efter finalseger mot grekiska Filippos Verias – till kommande säsong kom man att avancera till Champions League.
Trots att IFK Skövde åkte ut i de första matcherna av cupspelet fick man återigen tillfälle att prova på internationellt cupspel. Det positiva med att delta i europeiskt cupspel är att man får tillfälle att svetsa ihop laget och möta annorlunda motstånd med internationell inramning. Förhoppningsvis ska även de nya erfarenheterna ge återbäring längre fram under de unga spelarnas karriärer.
2003-2004 – Europacupseger!
Säsongen 2003/2004 kommer framförallt att bli ihågkommen som den säsong då IFK Skövde tog hem Europacupen efter en finalthriller i Challenge Cup-finalen mot Dunkerque.
Man inledde i Round 2 med att enkelt slå ut vitryska Novopolotsk. Båda matcherna spelades i Sverige, den första i Arena Skövde och där vann IFK Skövde med 37-19 (18-9) efter att ha luftat hela bänken under stora delar av matchen.
Returen blev också den en enkel historia, 39-18 (16-8).
Det blev knivigare i nästa omgång. Efter oavgjort hemma, 26-26 (10-15) mot schweiziska Kadetten Schaffhausen såg det mörkt ut inför returen. Men i Schweiz svarade IFK Skövde för en formidabel insats offensivt och vann med 40-36 (18-18).
Vegard Samdahl var den största stjärnan i denna omgång med 20 mål över de två matcherna.
Århistoriens ”trôkigaste” lottning blev det i åttondelsfinalen där IFK Skövde ställdes mot det andra svenska laget – IFK Ystad. Skövde hade vässat formen bäst och säkrade i stort sett avancemanget redan efter hemmamatchen – storsegern med 37-29 (20-12) kunde IFK Ystad inte vända på hemmaplan. IFK Skövde ledde i paus med 16-9, och kunde defilera i mål till 25-22 – och var vidare till kvartsfinal.
Kvartsfinalen spelades mot ryska Novopolotsk, och tack vare storseger hemma, 38-28 (21-15) kunde Skövde ta sig till sin första semifinal på många år trots förlust i Ryssland 31-35 (18-19).
I semifinalen mötte IFK Skövde ett italienskt lag, Generali Pallamano Trieste. Man inledde borta och låg som mest under med sex mål – men tack vare en stark avslutning förlorade man bara med tre mål, 30-33 (16-15), vilket var en viktig upphämtning för lagmoralen.
På hemmaplan kontrade man sedan sönder Trieste, och till slut blev det rena utklassningen, 37-27 (18-12), och den första Europacupfinalen sedan 1997/98 för IFK Skövde.
Finalmatchen mot Dunkerque är redan en klassiker. Det hårt – brutalt – spelande franska laget höll en stor ledning på hemmaplan men IFK Skövde avslutade med tre raka mål och kunde lämna Frankrike med en uddamålsförlust, 20-21 (8-12), inför en helt hysterisk hemmapublik med trumpeter, orkestrar och ett herrans liv.
Returen i Skövde, inför en totalt fullpackad Arena Skövde, började inte bra. Dunkerque hade kommandot och ledde i halvtid med 14-11. Men till den andra halvleken kom Skövdespelarna ut med mordiska blickar och en härlig inställning. Man körde totalt över Dunkerque på alla plan och gjorde 16-10 på fransmännen vilket totalt blev en seger med 27-24 – och Challenge Cup kunde lyftas i luften av lagkaptenen Mattias Gustafsson!
Andra plats i Elitserien…
I Elitseriespelet hamnade IFK Skövde på en andra plats i tabellen efter blivande SM-segrarna IK Sävehof. Man svarade framförallt för stabila insatser på bortaplan vilket visade sig avgörande i tabellen. Redbergslid kom på tredje plats och Drott på fjärde plats. IFK Malmö och Alingsås ramlade ur Elitserien.
Dawid Nilsson blev Elitseriens kung med seger i skytteligan, MEP-ligan och dessutom utsedd till Elitseriens bäste utlänning.
…men respass i SM-slutspelet
I SM-slutspelet valde IFK Skövde att möta Lugi i kvartsfinalerna. Man gick vidare efter tre matcher som slutade 27-19, 29-32, och 27-23. Detta utan Dawid Nilsson och Kristian Svensson som båda var skadade.
Kristian Svensson skadade för övrigt båtbenet och beräknades missa hela säsongen – men tack vare en specialbehandling kunde läkningstiden påskyndas rejält och Kristian var spelklar till SM-semifinalerna mot Redbergslid.
I SM-semifinalerna mot Redbergslid passade dock IFK Skövde på att tappa formen. Man spelade visserligen Europacupfinaler runt omkring dessa matcher men man fick ingen fart på ben och tankar i semifinalerna.
Man förlorade hemma med 26-29, kunde visserligen kvittera semifinalserien efter bortaseger 35-32, men sedan blev det nattsvart. Samtidigt som RIK spelade på toppen av sin förmåga sjönk Skövdespelarna ner till en nivå som man inte såg under hela säsongen. Match 3 förlorades med 28-29 trots en långt ifrån stark insats av IFK Skövde – och den fjärde matchen tog slut redan från start. Siffrorna skrevs till 19-29 (9-14) och SM-slutspelet var slut för IFK Skövde.
Att sedan Redbergslid blev helt överkörda av Sävehof i SM-finalerna (18-28, 14-25 och 19-21) blev sedan ännu bittrare när man förstod hur nära man var den efterlängtade SM-finalen.
2004-2005-Serieseger och finalspel i Globen
Säsongen 2004/2005 blev åter en historisk säsong för föreningen.
Efter att säsongen innan vunnit Challenge Cup så var det första gången som IFK Skövde efter en mycket gedigen säsong vann elitserien en poäng före ärkerivalen Sävehof.
Många menade att det var dessa bägge lag som senare på våren skulle göra upp om SM-titeln.
Det var första säsongen som svensk handboll tog ett nytt grepp och spelade en direkt avgörande finalmatch för såväl herrar som damer. Finalerna skulle spelas i Globen och det skulle komma att bli en riktig publikfest.
EUROPACUPEN
Efter segern i Challenge Cup säsongen 2003-2004 så fick IFK Skövde en plats i EHF-cupen. Cupäventyret inleddes på hemmaplan i oktober mot HC Berchem från Luxemburg. Resultatet blev förkrossande 42-26 medan returmatchen blev jämnare och segern skrevs till 29-27. I omgången därefter lottades laget mot HC Portovik Yuzhny från Ukraina. Första matchen på hemmaplan vann IFK Skövde med 36-23 och på bortaplan blev siffrorna 35-24 i Skövdefavör.
I åttondels final väntade sedan Dinamo Bukarest från Rumänien. Första matchen spelades på bortaplan och IFK vann den matchen med 31-29 och hade ett bra utgångsläge inför returmatchen hemma i Arenan. Hemmamatchen slutade oavgjort 28-28 och kvartsfinalplatsen var klar.
IFK Skövde hade ingen tur med fru Fortuna utan blev lottade mot ryska Dynamo Astrakhan vilket skulle visa sig bli en för tuff uppgift för Skövdelaget. Efter en mycket blek insats på bortaplan så hade Dynamo tolv mål att gå på inför matchen i Skövde. Siffrorna blev 26-38 med IFK-siffror först. Hemmamatchen blev avslagen och hemmalaget kunde vinna med 25-23 och cupäventyret var slut för denna säsong.
SLUTSPELET
Eftersom IFK vann seriespelet så fick laget möjlighet att välja motståndare först i kvartsfinalspelet. Som så många gånger tidigare så blev det Redbergslid som kom att stå på andra sidan när slutspelet inleddes. Efter 32-28 hemma och knappa 29-28 på bortaplan körde IFK över RIK fullständigt i den tredje matchen och vann med hela 37-19 och det första hindret mot en plats i Globen var besegrat.
Åter igen fick IFK välja först och denna gång föll valet på Hammarby IF, svinggänget från Söders höjder skulle besegras. Det var många på läktarplats i Arenan som satte andan i halsen när Hammarby lyckades vinna första semifinalen med 31-33.
Men Skövdelaget lyckades samla ihop sig på bortaplan och utjämnade till 1-1 i matcher efter 26-22 i Eriksdalshallen och ordningen var till viss del återställd. I den tredje matchen i Arenan vann hemmalaget med 39-31 och det fanns nu möjlighet att avgöra i den fjärde matchen som spelades i Johanneshovs isstadion inför 3028 åskådare varav många tillresta Skövdebor. Glädjen var enorm i Skövdeklacken när domarna blåste av matchen och IFK hade vunnit med 32-29 och föreningen var klar för sin första SM-final i historien.
Lördagen den 23 april 2005 samlades cirka 1 000 blåklädda IFK-supportrar för att i ett 20-tal bussar starta resan mot Globen och SM-finalen mot Sävehof. Det var ett skådespel av stora mått när den långa blåvita karavanen ankom till Slakthusområdet i Stockholm oc
h därefter förflyttade sig till Globen.
Matchen blev tät och tuff och efter domarnas slutsignal var det Sävehof som var svenska mästare efter seger med 27-26 (11-11). En dyster avslutning på en annars helt igenom fantastisk säsong för föreningen 2004-2005.
2005 – 2006
Konkurrensen från utländska proffsköpare aktualiserades ytterligare inför årets säsong. Tre av lagets viktiga spelare försvann nämligen till utlandet för att bli proffs. Dawid Nilsson till Spanien, Kristian Svensson och Niklas Forsmoo till Danmark. Dessutom valde Marcus Lindblad att trappa ner efter en lång karriär.
Det var också denna säsong som Andreas Larsson gjorde comeback i tröja nummer 13 i samband med vår cup Knistad Open i januari månad. En comeback som tyvärr skulle få ett tråkigt slut i kvartsfinalspelet.
Försäsongen innebar mycket resande, laget deltog i två inbjudningsturneringar i Tyskland och en turnering i Norge under augusti månad.
EUROPACUPSPEL
IFK Skövde gick in i den tredje omgången och lottades mot isländskt motstånd i form av Valur Reykjavik. Första matchen spelades på hemmaplan och slutresultatet blev 35-28 till hemmalaget vilket innebar ett antal plusmål att luta sig mot i returmatchen. Det visade sig räcka och trots en förlust på bortaplan med 22-24 så var avancemanget till en åttondelsfinal klar.
Att IFK Skövde inte har tur med fru Fortuna visade sig på nytt efter lottningen, åter igen blev det Dynamo Astrakhan som blev motståndare, precis som förra året. En sportsligt svår lottning samt dessutom en mycket kostsam resa till Ryssland.
Första matchen spelades på bortaplan och det ryska laget vann med 37-32. Dessa fem mål räckte för att gå vidare, IFK Skövde vann visserligen hemmamatchen med 28-26 men cupspelet tog slut lite tidigare än beräknat.
ELITSERIEN
Seriespelet blev en svängig resa, riktigt bra insatser varvades med ett antal bottennapp och det blev en tuff resa ända in i slutet om vilket lag som skulle ta den viktiga fjärdeplatsen. När serien var färdigspelad så befann sig IFK Skövde på rätt sida strecket precis före IFK Ystad som hade samma poäng men sämre målskillnad. Detta innebar att IFK Skövde skulle få spela en eventuell femte och avgörande hemmamatch i kvartsfinalspelet på hemmaplan. Detta skulle visa sig få en värdefull betydelse några veckor senare.
IFK fick ta det lag som blev kvar när övriga lag hade valt sina motståndare. Som ”vanligt” i slutspelssammanhang så blev motståndarlaget Redbergslids IK från Göteborg. Det kom att bli en riktig rysare i slutet av mars och början av april.
Första matchen vann IFK övertygande med 35-28 på hemmaplan. I den andra matchen såg det ut som om RIK skulle kvittera till 1-1 i matcher men då klev Andreas Larsson in i handlingen och laget lyckades i slutet av matchen vända ett tremålsunderläge till seger med 31-30. IFK hade därmed skaffat sig ett mycket bra utgångsläge för att avgöra i den tredje matchen på hemmaplan.
Inför tredje kvartsfinalen lämnade Andreas Larsson återbud eftersom han tvingats åka till sjukhuset efter en elakartad infektion som visade sig vara av så allvarlig att det var sista gången som Andreas spelat en elitmatch. En mycket tråkig avslutning på en lysande karriär.
IFK ryckte åt sig en stor ledning och det såg ut att bli en enkel resa men RIK vägrade ge upp och de lyckades vända till seger med 33-27. I match nummer fyra så blev det precis samma scenario och RIK vann med 26-24 och hade därigenom kvitterat till 2-2 i matcher och den femte matchen skulle bli direkt avgörande för vilket lag som skulle gå till semifinal. IFK hade satt sig i en svår situation och var nu verkligen under press inför den sista matchen.
Den sista matchen blev oerhört intensiv och tuff, i slutminuten ledde IFK med ett mål och hade bollen. Ett för tidigt avslut gjorde att RIK fick chansen att kvittera och i slutsekunderna kunde RIK utnyttja detta och matchen skulle avgöras på förlängning. Förlängningens stora profil var Johan Green som genom ett par kvalificerade räddningar kunde avgöra förlängningen till Skövdelagets fördel, segersiffrorna blev 32-29. Jublet i Arena Skövde var öronbedövande och IFK hade lyckats klara sig ur det järngrepp som RIK lyckats koppla. Matchen var ur publiksynpunkt precis så spännande som man kan önska sig.
I semifinalspelet så fick IFK för andra året i rad möta Hammarby IF. Även denna matchserie skulle komma att avgöras efter fem matcher.
IFK började på bortaplan och gjorde en mycket bra match som ledde till seger med 29-28 och nu fanns det möjligheter att skaffa sig en ledning på 2-0 i matcher i nästa match på hemmaplan. Hammarby gjorde en bra insats och kvitterade till 1-1 efter segersiffrorna 28-23. Även i den tredje matchen så var det bortalaget som vann denna gång vann IFK med 33-30.
Den fjärde matchen kom att bli den match som de flesta som var på plats kommer att minnas. Situationen var den att IFK hade lyckats kvittera Hammarbys ledning i slutet och alla spelare, ledare och publik hade ställt in sig på en ny förlängning. Det sista som hände var att Hammarby fick ett frikast, samtliga IFK-spelare radade upp sig, skottet gick och vad händer? Jo, bollen seglar in i Johan Greens vänstra kryss, det tar några sekunder innan alla förstår vad som hänt. Stort jubel hos Hammarby och en total tystnad i övrigt lägrar sig i Arenan. Seger för Hammarby med 26-25 och det kommer att bli en avgörande match på bortaplan.
I den femte och avgörande matchen i Eriksdalshallen inledde Skövdelaget mycket bra och ryckte åt sig en fem måls ledning men Hammarby kämpade sig in matchen och med ett intensivt publikstöd orkade inte IFK Skövde stå emot i andra halvlek utan Hammarby kunde gå ifrån och vinna ganska komfortabelt med 34-29 och säsongen var slut för IFK.
Att Hammarby sedan vann finalmatchen mot Sävehof i Scandinavium gjorde att förlusten i semifinalspelet sved lite extra mycket. Men totalt sett så var säsongen godkänd med tanke på att många etablerade spelare försvann inför säsongen.
2006-2007 Final i Globen igen
Även denna säsong försvann ett antal spelare till den danska ligan, de danska klubbarna fortsatte att plocka bra spelare från den svenska elitserien. Bland dem som försvann kan noteras att Vegard Samdahl försvann till Aarhus och Mattias Gustafsson till FC Köpenhamn där han blev klubbkamrat med Kristian Svensson.
Säsongen 2006-2007 inleddes med ett antal träningsturneringar i Tyskland och Polen mot bra motstånd, resultatet innebar två stycken fjärdeplaceringar. I egna turneringen SLA Open visade det sig att det var ett tröttkört hemmalag som spelade tredje turneringen på lika många helger och det blev en blygsam placering.
I seriespelet var det lite upp och ner under hösten och när det var dags för serieuppehåll i januari månad så hade laget samlat ihop 17 poäng på en åttonde plats strax före IF Guif som låg under slutspelstrecket. Det skulle komma att bli en spännande vår med inriktning på att klara av att vara bland de åtta som gick till slutspel.
Under serieuppehållet var det dags för ytterligare en cup i utlandet, den här gången var det dags för spel i Holland, resultatet blev en finalplats mot Dynamo Astrachan från Ryssland. Efter en mycket jämn match så lyckades ryssarna till slut vinna efter två förlängningar och straffar.
I de avslutande åtta elitseriematcherna så spelade laget mycket stabilt och när serien summerades efter 26 omgångar så hamnade laget på en sjätte plats och frågan då var vilket lag skulle vi få möta i kvartsfinalspelet.
Kvartsfinalsdramatik på hög nivå
Det blev LUGI HF som blev våra kvartsfinalmotståndare efter att LUGI valt mellan IFK och Ystads IF. Det kom att bli en oerhört spännande kvartsfinalomgång som kom att avgöras i den femte matchen.
I den första matchen i Lund kontrollerade hemmalaget händelserna och ledde stort under stora delar av matchen, IFK kom dock tillbaka och slutresultatet i den matchen blev förlust för IFK med 26-27.
I den andra matchen kvitterade IFK till 1-1 i matcher efter att ha haft bra kontroll över händelserna, efter spelade 20 minuter i andra halvlek var ledningen 21-12, LUGI kom sedan tillbaka efter ett antal utvisningar för hemmalaget och slutsiffrorna skrevs till 24-19.
Match nummer tre, LUGI gör en helt igenom bra match och vinner med 28-24, det känns ändå som om att IFK har närmat sig LUGI jämfört med den första kvartsfinalen.
Match fyra, IFK Skövde tog chansen och tvingade fram en femte och avgörande match i kvartsfinalspelet. Efter en mycket väl genomförd andra halvlek fick aldrig gästerna chansen. Segersiffror för hemmalaget 32-27.
Avgörandet stund skulle komma i Lunds Idrottshall den 10 april. Skulle LUGI eller IFK Skövde ta sig till semifinal. LUGI var så här långt under säsongen obesegrade på hemmaplan, matchen startade i ett rasande tempo. IFK Skövde i anfall, Rasmus Wremer kom in från kanten och via en japan satte han Magnus Johansson i läge, 1-0 till IFK. Rasmus fick samtidigt en knuff och landade med smärtor i ansiktet och blev liggande på golvet och fick hjälp av det medicinska teamet med att tas av banan. Ganska omgående konstaterades det att Rasmus var korsbandsskadad, ett sus gick bland alla Skövdesupportrar på läktaren. Efter denna smått chockartade händelse tog laget sig samman och genomförde resten av matchen på ett helt igenom perfekt sätt.
IFK spelade ett fantastiskt försvarsspel och Lugi gjorde endast ett spelmål under de första 20 minuterna. Framåt så ökade målskillnaden hela tiden och i paus var IFK Skövde före med åtta mål.
Skövdelaget gjorde tre raka mål under inledningen på den andra halvleken och utökade ledningen till 18-7 som sedan blev 21-8 efter tio minuters spel och resten av matchen blev en enda lång defilering, semifinalplatsen var klar, segersiffrorna blev 31-21.
Semifinalspelet som hade allt…
Hammarby valde RIK och det innebar att det kom att bli IK Sävehof som blev IFK:s motståndare.
Återigen fick vi se ett mycket taggat IFK Skövde i den första semifinalen mot Sävehof. IFK Skövde chocköppnade i den första bortamatchen mot Sävehof och ledde med 8-2 efter knappa elva minuters spel. Slutresultatet blev 33-31 efter 20-14 till IFK i paus. Det fanns stora likheter med matchen mot Lugi. Ett mycket väl samlat och tufft försvarsspel kombinerat med ett bra tryck i anfallet gjorde att laget firade stora triumfer och fick härja ostört framåt i den första halvleken.
Sävehof kvitterade till 1-1 i matcher genom att vinna med 26-23 inför en fullsatt Arena Skövde. Så efter två matcher var lagen tillbaka på ruta ett igen och utgången var lika oviss.
Det blev en match som innehöll det mesta, spänning, dramatik, förlängning, protester mm. IFK hämtade upp två stycken underlägen när Sävehof var på väg att köra matchen, när det var knappt en och en halv minut kvar ledde Sävehof med två mål men IFK kunde genom Magnus Järlström reducera och Christoffer Sevestedt kvitterade när han hur kallt som helst satte straffkastet i mål när det endast var tre sekunder kvar. Oavgjort var ett faktum och det väntade förlängning.
I förlängningen var det Christoffer Sevestedt som blev den avgörande faktorn, totalt hänsynslöst offrade han sig och totalt gjorde han nio mål i sin återkomst efter sin långvariga skada. Vilt jubel i Skövdelägret för nu fanns chansen att avgöra på hemmaplan i den fjärde matchen.
Inför den fjärde matchen piskades stämningen upp rejält eftersom Sävehof protesterat mot Joakim Larssons utvisning i slutsekunderna av den ordinarie speltiden i Partillebohallen. Sävehof menade att Jocke avsiktligt sprang i vägen för Sävehofs avkast och att han därigenom skulle ha blivit avstängd till nästa match. Beslutet kom Jocke spelar, Sävehof överklagade beslutet, nytt beslut kom, Jocke var klar för spel.
Nu började spänningen stiga till höga höjder i Arenan, sekunderna gick långsamt mot slutsignalen och lagen rustade sig för den dramatiska avslutningen. Vilket lag skulle gå segrande ur kampen.
IFK ledde med 32-30 och klockan visade på 58:59 när Tobias Albrechtsson vräkte sig igenom och reducerade till 32-31. I anfallet efter spelade IFK bollen rakt i händerna på Tommy Atterhäll som kontrade in 32-32 och många börjar fundera på ytterligare en förlängning.
IFK till nytt anfall och när klockan snabbt närmade sig trettio minuter så satte Christoffer Sevestedt Joakim Larsson i läge och Jocke gjorde det avgörande målet och IFK Skövde var klara för sin andra SM-final.
I finalen visade sig sedan Hammarby vara ett nummer för stort, inför sin fanatiska ”Bajenklack” så vann Hammarby matchen med 34-22.
Under säsongen 2006-2007 så visade det blå-vita laget publiken, sponsorer, supportrar och TV-tittare en fantastisk inställning och kämpaglöd framförallt under andra halvan av säsongen.
2007-2008 säsong med höga berg och djupa dalar utan slutspel
Efter den lyckosamma säsongen 2006-2007 med ännu en SM-Final så var det många som var optimistiska inför den kommande säsongen.
På spelarfronten försvann Rasmus Wremer till Danmark för spel i Aalborg, Johan Green slutade sin elitkarriär och Jasmin Jahic flyttade tillbaka till Bosnien efter två års spel i IFK-tröjan.
Efter att ha spelat den första träningsmatchen mot Alingsås den 8 augusti, seger med 29-27 var det på nytt dags för spel i Champions Cup i Tyskland mot riktigt bra motstånd.
I årets upplaga av SLA Open hade arrangörerna lyckats få hit FC Köpenhamn med de före detta Skövdespelarna Mattias Gustafsson och Kristian Svensson. Förutom Köpenhamn deltog även Anderstorps SK och IFK Trelleborg. I finalen mötte IFK Skövde Köpenhamn som tidigt visade var skåpet skulle stå och IFK var chanslösa i den matchen.
Hobby Caravan Cup i Jönköping avslutade försäsongen med att IFK slog IK Sävehof i finalen och allt var på plats för att om en dryg vecka möta IFK Trelleborg i den inledande matchen i Elitserien.
Mardrömslik inledning på Elitserien
Inledningen på serien blev mardrömslik, efter fem spelade omgångar låg IFK på 14:e och sista plats med noll inspelade poäng. Först i den sjätte omgången tog laget sina första två poäng efter seger på hemmaplan mot HK Drott, nu följde en bra period och på sex matcher inklusive Drottmatchen tog laget 11 poäng av 12 möjliga.
Johan Sjöstrand skadad på uppvärmningen
Det var uppåt rejält inför matchen mot LIF Lindesberg på bortaplan. Säg den lycka som varar för evigt. På sista uppvärmningsskottet trampar Johan Sjöstrand snett och haltar ut och en viss oro börjar sprida sig bland de uppresta supportrarna på plats i Idrottshuset i Örebro.
När lagen kommer in saknas Johan som lite senare kommer inhaltande på banan oförmögen till spel. IFK klarar att få med sig en poäng hem efter många om och men i matchen. Tyvärr så blev vårt försvarsspel lidande av ”Hubbes” skada eftersom att han gjort ett antal kanonmatcher och var i mycket bra form. Frågan var nu hur länge Johan skulle vara borta? Tyvärr visade det sig att det blev mer än en match frånvaro.
Sedan kom två matcher som skulle visa sig vara avgörande för utgången av säsongen när serien summerades efter 26 omgångar. IFK skulle vända serien mot IF Guif och inför detta dubbelmöte låg IFK på åttonde plats med 12 poäng och Guif på nionde plats med 11 poäng. IFK hade fördelen av att börja på hemmaplan men GUIF vann matchen med 39-34 och i den följande bortamatchen vann Guif med hela 32-24. Noll poäng var sämsta tänkbara resultat efter dessa matcher.
Laget tog sig samman och gjorde åter en bra insats genom att ta 13 poäng på de kommande åtta matcherna, och efter 22 omgångar låg IFK på en sjunde plats och Guif precis bakom på lika många poäng och slutspelshoppet levde i allra högsta grad.
Avslutning i moll
Avslutningen på serien blev nästan en kopia på inledningen, på de fyra sista matcherna tog laget endast en poäng och hamnade på en slutlig nionde plats två poäng bakom just IF Guif som snuvade IFK på den sista åtråvärda slutspelsplatsen.
En säsong som svängde rejält med en hel del bra insatser varvade med riktiga bottennapp slutade redan i mitten av mars och IFK fick se på när de andra lagen gjorde upp om SM-medaljerna. Det blev återigen Hammarby IF som tog sin tredje raka finalseger, den här gången mot IK Sävehof i Scandinavium.
2008-2009 Ännu en säsong utan slutspel!
Efter det missade slutspelet föregående säsong genomsyrades föreningen av revanschlusta och det jobbades för fullt med att denna miss skulle bli en engångsföreteelse.
Från förra säsongen försvann Petter Hansson till RIK, Johan Skogberg återvände till Finland, Mattias Söder bytte IFK:s blåa tröja mot H 43:s och Joakim Larsson flyttade till tyska Bundesligalaget TV Großwallstadt.
Nya för året var Marcus Lindblad, Fredrik Nilsson, Joakim Henberg, Joar Gjerde och Einar Logi Fridjonsson.
IFK spelade tre olika turneringar på försäsongen, först ut var en inbjudningsturnering i Växjö tillsammans med FC Köpenhamn, H 43 och Lugi HF. Det blev tre raka förluster, den bästa matchen gjordes mot FC Köpenhamn.
I den egna SLA Open var det besök från Norge, IL Runar tillsammans med IFK Tumba, Lugi HF och IFK Skövde utgjorde startfältet. IL Runar tog hem titeln före IFK Skövde.
Den tredje försäsongscupen som laget deltog i var Hobby Caravan Cup arrangerad av IF Hallby. Tre segrar och en förlust blev resultatet i den cupen.
Seriepremiär och nyinvigning av Arena Skövde
Lördagen den 20 september var det stor nyinvigning av den nya entrén till Arena Skövde. IFK Skövde och Skövde HF dubbelarrangerade och IFK hade fått Lugi HF i sin premiärmatch. Efter en jämn första halvlek kunde gästande Lugi vinna i Skövde för första gången sedan 2001.
Efter ytterligare en förlust i den andra matchen borta mot Hammarby IF kom laget igång och när serien vände så noterades en fjärdeplats i tabellen och poängkolumnen visade 18 poäng och det såg ljust ut inför den andra halvan av Elitserien.
Under speluppehållet var det dags för spel i Holland och cupen Limburgse Handbal Dagen och cupspel i Sandefjord i Norge.
En tung vårsäsong med skadad hjältemålvakt
Dags för nystart i Elitserien efter ett långt VM-uppehåll. IFK:s målvakt Johan Sjöstrand hade fått sitt definitiva internationella genombrott efter en fantastisk insats i segermatchen mot Spanien. Tyvärr visade det sig att Johan haft en begynnande skada som gjorde att han efter ett par matcher var tvungen att avstå spel för resten av säsongen. Michal Shejbal från Slovakien hämtades in som ersättare för Johan Sjöstrand.
Första matchen efter uppehållet spelades borta mot RIK och efter en slät figur från IFK vann RIK enkelt matchen. Tyvärr fortsatte vårsäsongen svagt och striden om slutspelsplatserna skulle komma att avgöras i den sista omgången. Efter att ha spelat ut IK Sävehof i den sista matchen så fanns fortfarande chans till slutspel.
Inför den sista omgången så såg tabellen runt slutspelsstrecket ut på följande sätt.
7. Lugi HF 27 poäng 3 plusmål
8. LIF Lindesberg 26 poäng 5 plusmål
9. IFK Skövde 25 poäng 42 plusmål
Förutsättningarna var ganska klara inför matchen, vinst för IFK och slutspelsplatsen var klar eftersom IFK hade den klart bästa målskillnaden, oavgjort skulle räcka om LIF Lindesberg spelade oavgjort eller förlorade i sin sista match mot hemma mot Trelleborg.
Sista omgången var mycket oviss för alla tre lagen runt strecket. Alla lag hade möjlighet att gå till slutspel men också att stå utanför det åtråvärda slutspelet.
Det blev en spännande match som var jämn i 45-50 minuter. Lugi gick till halvtidsvila med 15-14. I inledningen på den andra halvleken ryckte Lugi till sig en ledning med fyra mål men IFK kom tillbaka och efter drygt 45 minuters spel visade resultattavlan på 23-23. Ett par tekniska fel och ett missat skott från IFK blev ödesdigra och Lugi gjorde 4-0 och kopplade ett segergrepp som IFK aldrig lyckades ta sig ur.
Återigen en säsong med minsta möjliga marginaler och för andra året i rad fick IFK Skövde stå vid sidan och titta på när två mycket oväntade lag gjorde upp om SM-medaljerna. Alingsås HK vann finalen i ett kokande Globen mot IF Guif.
Denna säsong kom också att bli Gunnar Blombäcks sista säsong i IFK Skövde, Gunnar gjorde nio säsonger efter sin återkomst från Norge och under sin tid som tränare i föreningen vann IFK Challenge Cup 2004, Elitserien 2005 och spelade två SM-Finaler i Globen 2005 och 2007.
2009-2010
Hade man kontrakterat Ljubomir Vranjes som tränare. Sedan övertalades Vranjes att bli sportchef för SG Flensburg-Handewitt men som plåster på såren gjorde IFK och Flensburg ett avtal, som innebar att lagen hade ett visst antal träningsmatcher mot varandra plus att IFK-spelare fick åka till Flensburg och träna med dem (under vissa perioder). Så IFK blev tvungna att i stället kontraktera den tidigare assisterande tränaren under Gunnar Blombäck och hemma profilen Henrik Schneider till tränarposten. Nyförvärv till säsongen var bland andra Mikael Appelgren och Andreas Nilsson.
Fem hårda år tycktes få en vändning
2011-2012 Efter att ha missat slutspel fem säsonger skulle den här säsongen bli vändningen, IFK slutade på en femteplats serien och tog sig äntligen till slutspel, där de fick möta Sävehof. Men där tog det stopp efter att ha förlorat med 3-2 i matcher.
Ännu ett halvt decennium av djupa dalar
2013-2014 tog Peter Johansson och Robert Arrhenius över som tränare. Robert som spelande tränare, hade vänt hem redan året innan efter mer än 10 år i Spanien, Tyskland och Danmark. Det var även året Jonas Källman kom tillbaka till IFK efter 12 år i Spanien, som var mycket tack vare Robert. Med två erfarna spelare som Jonas och Robert i IFK, tändes hoppet om slutspel och slutet på den dåliga trenden som laget hade hamnat i de senaste åren. Men förhoppningarna gick inte som förväntat och IFK hade ännu en tung säsong, och redan i januari 2014 blev det klart att Källman lämnar IFK med omedelbar verkan.
2014-2015 klubben fick kvala sig kvar i elitserien för första gången.
Resan från konkurshotet mot toppen
2015-2016 Efter en mardrömsliknande inledning på säsongen med 15 förluster på 20 matcher. Den 29 december fick spelarna svart på vitt, att de var tvungna att gå ner 40% i lön säsongen ut annars skulle klubben gå i konkurs. “– Vi förstod att det skulle bli ett stålbad. Det var bara att bestämma sig och ta sig igenom det, som en försäsong med Gunnar Blombäck”, sa Rasmus Wremer då. Men klubben fick med sig både Wremer och Kristian Svensson på beslutet och det var mycket tack vare dessa trotjänare av klubben som resterande spelarna gick med på nedskärningen av lönen. Flera företagare gick in och akut stöttade klubben ekonomiskt, däribland Oscar Wendts pappa Joakim med ett långt förflutet i IFK Skövde Fotboll. En satsning gjordes, “Elit2020” för att klubben skulle nå en semifinalplats 2020 där ett 50-tal företagare gick in och gjorde en engångsinsats för klubben. IFK lyckades även denna säsong hålla sig kvar i Handbollsligan via kvalspel.
2017-2018 i december gick klubben ut med att man var skuldfri.
2018-2019 IFK hade gjort klart redan i början av 2018 att Ulf Nyström kom tillbaka till moderklubben, men nu som sportchef och att Patrik Liljestrand skulle få sluta. Sedan rekryterades norske tränaren Jonas Wille, som kom närmast från danska HC Midtjylland. Det märktes i värvningarna inför säsongen som bestod av en skandinavisk kompott av spelare, danskarna Jacob Larsen, Casper Ebbesen och Matias Helt Jepsen. Norska målvakten Håvard Åsheim, svenska försvarsspecialisten Rex Blom och den meriterade niometersspelaren Richard Hanisch. Dessutom hade Skövde en uppsättning juniorer som kommit upp från de egna leden, varav tre var med och vann U18-EM i Kroatien under sommaren. Det hade kunnat varit fyra stycken men Victor Ljungkvist blev skadad innan turneringen och fick stå över.
Den 7 februari 2019 slog IFK sitt 14 år långa rekord med tolv raka hemmasegrar i Arena Skövde. Två dagar efter rekordet stod det klart att IFK var garanterat en slutspelsplats med åtta matcher kvar att spela. IFK slutade på tredje plats i tabellen, vilket var det bästa resultatet på många år. I slutspelet valde man möta Lugi i kvartsfinalen som de vann med 3-0 i matcher. Det som fick de flesta att höja på ögonbrynen var den otroliga vändningen i andra matchen i Lund. Skövde låg under med 12-19 när det återstod en kvart av matchen, men Håvard Åsheim lyckades ”stänga kassen” och IFK vann till slut med 21-19. I semifinalen fick man IK Sävehof som tidigare i säsongen inte alls sett särskilt vassa ut, men de hade lyckats slå ut tvåan HK Malmö i sin kvartsfinal. Skövde vann första matchen hemma i Arena Skövde, men sen blev Sävehof för svåra och vann resterande tre matcher.
Skadevi handbollscup
Skadevi Cup är en handbollscup som år 2019 arrangerades för 43:e året i rad. Cupen spelas varje år i allhelgonahelgen. Deltagare är lag från Sverige, Norge och Danmark.